Har sett 3 av Paranormal Activity filmerna, och en del av den 4.e. Egentligen är de inte så läskiga skräck filmer då demonen i filmen faktiskt aldrig visar sig. En skugga ibland, men annars är det fotsteg som hörs och saker som flyttar sig. Jo, plus att han ibland sliter tag i folket också. Kanske lite läskig, men det är ändå inget som The Gruge med en likblek människa som låter illa och kryper upp i sängen. Hemsk syn!
Hur som helst har jag blivit väldigt skrämd av filmerna. I går kunde jag inte sova då scener ur filmen hela tiden poppade upp i mitt huvud och fantasin skenade iväg. Försökte lugna mig med en bok och andas, försökte tänka på annat, men det var som att jag bara eskalera. Till slut ringde jag mammsen som jag vet brukar vara uppe till sen på kvällen och vi pratade i nära 2 timmar tills jag var så väldigt trött så jag hade kunnat somna med henne kvar i telefonen. Klockan var ett på natten då. Somnade utan problem.
Känner mig så väldigt fånig! Har alltid varit så här när jag sett en skräckfilm sedan jag var ung. Reagerade likadant efter att ha sett The Grudge, Shutter, Mirrors m.m. Nu var det ett tag sedan jag såg en riktig skräckfilm sist och jag trodde väl att jag skulle ha vuxit ifrån det här att bli så rädd, men nä...
Kan det vara genetiskt? Mamma berätta att min pappa inte ser skräckfilm, han kan inte ens läsa en Stephen King bok utan att få mardrömmar på ljusa dar. Tror säkert att hon tog i lite grann när hon berättade det, men jag vet att skräck är något jag aldrig sett min far titta på. Inte heller min faster ser på skräck. Hon säger att hon inte klarar av det. Skönt att inte vara ensam.
Känner mig sliten nu. Vaknade av mig själv tidigt och somnade då om för att få sova längre. Det värsta man kan göra! Kanske vaknar till liv efter att jag tränat.
