Sara Ellevik kollade tänderna

I dag hade jag Sara Ellevik här för att kolla tänderna på Exotic och de såg skapligt bra ut. :) Han har ett litet överbett så lite slipande på tänderna längst in. Annars så hade han tappat sina tänder utan problem än så länge och hade inga sår eller besvär från bettet. Det enda hon lade märke till var att han slipat sina främre kindtänder genom att ha tuggat på sitt bett. Hennes bedömning var att han gjort det länge redan innan jag köpte honom och att det mest troligt har berott på att han haft för långt bett. Mitt bett var också för långt med en hel centimeter. Det var mycket lättare att se nu när han var dåsig och inte fipplade så mycket. :P

Bilden till höger ska föreställa den nedre käken på en häst och det gråa ska föreställa ett bett. Vad som händer när ledat bett(vilket jag har, ett tre-delat) är för långt är att bettet lägger sig längre fram i munnen i en liten lätt båge. I Exotics mun finns det mycket mindre plats längre fram vilket då kan trigga honom till att skjuta bettet bakåt med tungan. Ett långt bett som är ledat blir dessutom mycket enklare för en häst att fippla med och de kan komma åt att tugga på det. Ett bett ska inte vara längre än hästens mun när det ligger rakt i hästens mun. På så vis ligger det mycket mer stilla, på rätt plats och hästen kan inte komma åt att tugga på det på samma sätt.  När Sara skulle visa mig hur mitt bett satt i Ex mun drog han direkt bettet bak i munnen med sin tunga för att kunna bita på det. Dom kan faktiskt få en ful vana att tugga på bettet vilket han mycket väl kan ha fått redan. Därför rekommenderade Sara mig att prova med ett rak(oledat) eftersom de är näst intill omöjliga för hästen att tugga på. Dock inte alla hästar som gillar raka bett.

Men annars gick det bra! Och Sara är så otroligt duktig och trevlig. Hon låter en gärna titta själv i hästens mun och hon håller nästan lite lektion under tiden hon tar hand om hästens tänder. Mycket roligt. :) Nu så står han och sover i sin box och ska få vila i ytterligare en timme innan det är säkert för honom att få komma ut och äta igen. Har satt upp en gräs hage så att de ska kunna börja beta lite smått nu i kväll. :)




"I don´t believe its fair. I don´t"

- Red Hot Chili Peppers, Otherside

"Det finns hundälskare och det finns hundkännare"
- Ceasar

Mycket riktiga ord av Ceasar som han tog upp i ett avsnitt av Hundviskaren. Precis som det finns hundälskare och hundkännare så finns det också hästälskare och hästkännare och det är faktiskt skillnad! Skillnaden är inte att en hästkännare bara känner sin häst, men inte älskar den och tvärt om(var inte fånig!). En hästkännare älskar så klart sin häst lika mycket som en hästälskare älskar sin fast... En hästälskare känner inte sin häst lika bra som en hästkännare känner sin häst(du var nog inte så fånig ändå...). Det är faktiskt vad som är skillnaden.

En hästkännare vet att motion och fostran kommer före kärlek i djurens värld och en hästkännare gör förståss allt för sin hästs välbefinnande. En hästkännare känner sin häst bättre än en hästälskare känner sin häst eftersom en hästkännare har tagit sig tid till att ta reda på vad en häst faktiskt är för djur och vad de behöver. Eftersom en hästkännare faktiskt gör det och sedan också följer allt vad som krävs för att ge sin häst ett så naturligt liv som möjligt talar för att en hästkännare egentligen också älskar sin häst mer än en hästkännare faktiskt gör.

En HUNDälskare sätter kärlek före motion och fostran(fostran kommer alltid sist... om det ens finns med i hundälskarens värld?!). En hästälskare är näst intill likadan förutom att motion kommer på en första eller delad plats i ordningen. Ridningen är i mångt och mycket anledningen till att de har sin häst. Ridningen kan aldrig ta en pause för att iställer lära känna sin häst genom markövningar eller läsa en bok! Därför är det inte ovanligt att en hästälskare bara känner sin häst i ridningen och kanske lite i boxen. Hur deras häst fungerar eller mår i övrigt är oklart för en hästälskare. Det är precis som att när de ställer in sin häst i boxen för dagen finns inte längre hästen?! Många hästälskare bekymmrar sig för sina hästar så länge de är utomhus, "det blåser", "det är mörkt", "det regnar" osv. När hästen står under tak lämnas det inte längre någon tanke om hur hästen känner. Hästälskare har oftast en förvrängd syn på vad en häst behöver och faktiskt är. Uppenbarligen då de bryr sig om att det är mörkt ute eller blåser, men inte över att deras häst står timmare efter timmar ensam i ett bås?!

Jag skulle vilja klassa mig som en hästkännare. Jag viker mitt liv åt att min häst ska få ett så bra och tillfredställande liv som möjligt. Även om det betyder att jag måste stiga upp kl 7 varje morgon. En hästälskare anser att det inte gör något om hästarna får vänta någon timme för att de själva ska ha sovmorgon!! :mad:

Som sagt... "I don´t believe its fair!"


Frågor utan svar

Hur får man en häst att vilja jobba utan att på något sätt tvinga dem och riskera att släcka deras gnista?

Hur får man hästen att ta en på allvar och sluta tjaffsa? Ska man säga till mer ordentligt eller är det så att man säger till för mycket?


Två frågor som rör sig om fingertopps känsla där det inte finns ett riktigt svar då det handlar jättemycket om de inblandade individerna och sistuationen.


Två budskap, att aldrig tveka...

I går var jag ut med Exotic och drog däck. Började med att ta en runda utan däcket som gick fantastiskt bra. Jag var stadig och Exotic gick jättefint! Men efter att jag fäste däcket efter honom blev det annorunda. Jag tror att jag omedvetet var lite nervös inför att fara ut med Exotic och däcket ensam igen och jag vet att jag stannade upp och funderade en stund när jag skulle fästa skaklerna för att Exotic inte stod riktigt rakt mellan dem. När jag hade fäst skaklerna och vi skulle börja röra oss med däcket började han med att fjanta sig för däcket, men eftersom jag vet att han inte är rädd för däcket så ignorerade jag det. Förstod att han försökte köra över mig lite så jag focuserade mycket på min hållning och steg och drev bara på honom. Rundan blev dock väldigt flammsig ändå. Exotic totalt ignorerade mig och kastade runt med huvudet. Tillslut blev jag tvungen att säga åt honom ordentligt och då skärpte han sig sista biten.

Det finns två viktiga budskap i detta. Det första är att aldrig tveka, aldrig stanna upp eller fundera på saken. Det kanske inte känns så, men att stanna upp och fundera är att vara tveksam. En del hästar kan bli oroliga av det och en del hästar, som min, börjar direkt försöka köra över sin ägare.

Vad jag egentligen skulle ha gjort, när det kom till att fästa skaklerna och däcket, var att gå igenom momentet med att fästa skaklerna och däcket för mig själv innan så att jag hade klart för mig precis hur jag skulle gå till väga. Jag skulle iallafall inte stannat upp och funderat på saken. Skaklerna ska på och jag skulle bara ha gjort det! Om jag gör det på bästa eller sämsta sättet lär visa sig och det får jag ta itu med då och börja om i västa fall, men jag har iallafall visat för Exotic att jag inte är tveksam i situationen.

Det andra budskapet är att ibland är det bättre att säga ifrån ordentligt på en gång. Hade jag gjort det hade jag haft en trevligare runda. Man ska alltid göra så lite som möjligt, men så mycket som krävs för att få hästen dit man vill. Men det ska gå som be, fråga och kräva! Ett, två, tre och på det tredje ska det bara ske. Att gå och be hästen hela tiden att "snäll gör som jag vill" är lika med att tjata. Det kan göra att hästen ignorerar sin ägare än mer, som med små barn.

När det kommer till att dra däcket blir jag lite osäker i att ta i Exotic ordentligt eller säga åt honom ordentligt eftersom däcket lätt kan lossna, vilket egentligen är en väldigt fånig och dum andledning till att vara osäker,men att åter fästa däcket känns lite vemodigt då jag är tvungen att stå med långa tömmar och huka mig bakom honom för att ta däcket. Det är viktigt att han står stilla, vilket oftast inte brukar vara några problem. Jag måste bara skärpa till mig. :P



200g eller 500g vintertäcke?

Exotic fick dra ett lastat däck med snö i går iklädd lokselen för första gången. Jag tror att han tyckte det var både enklare och bekvämare att dra i lokselen. Han tycktes inte ha några problem i allafall och drog glatt i trav också. :)

 

Nu är det härliga -25grader ute! Kylan började i går med -20grader och jag skrattade åt det min faster berättade om hästägarna på Hippo och deras täcken till hästarna. Samtidigt som jag också tycker att det är tragiskt... Någon hästägare hade tydligen varit orolig för sin häst som varit ute i gårdagenskyla med enbart 200grams utetäcke. Fast hon lugnade sig med att hennes häst haft sitt 300grams innetäcke också med magplatta och hals. Till i dag skulle hon ändå ta fram sitt 500grams utetäcke med hals. :S Min skrutt är då fortfarande utan täcke. :P

 

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att ha täcken på mina hästar. Jag tycker det är jobbigt att behöva springa runt med en massa olika fyllda täcken och hålla koll på termometern! Det är så otroligt enkelt att bara behöva trä på dem grimman sen är det klart för hagen! Dessutom tycker jag det är så himla rofyllt att se dem rulla sig i snön utan att ha något täcke ivägen. Det tycker jag också på våren och hösten även om det innebär att de blir leriga i pälsen.

 

Exotic har fått varit min test-häst här i vintern. Många påstår att araben inte skall klara sig utan täcke på vintern då de är så frusna och känsliga. Eftersom jag aldrig varit intresserad av att ha täcken på mina hästar har jag fått höra att jag i såna fall inte ska skaffa mig en arab. Men där tar många fel! Araben må ha en tunnare hud och hårrem med mer ytliga blodkärl eftersom de kommer från ett ökenlandskap med extrem värme. Vad många glömmer är den bitande kylan som infaller under öknens nätter. Den kyla som många gånger brukar vara dödsorsaken hos vilsna människor. Det kan bli så kallt som -30grader. Uppenbarligen klarar Araben av den kylan eftersom de fortfarande existerar.

 

Mitt test med Exotic har visat(hittills) att han klarar kyla till -25grader utan problem, även blåst. De enda gånger jag haft täcke på honom har varit ett ofodrat regntäcke till de dagar med riklig och blöt nerderbörd. Jag har någon gång provat att ha honom ute utan täcke trots blöt nerderbörd, men det krävs varken särskilt rik nederbörd eller ens minusgrader för att han ska känna sig kall. Till och med under sommaren kan han bli kall av intensivt eller långvarigt regn trots +15grader. Det är på grund av den tunna hårremmen som inte klarar av att hålla undan vattnet och skydda huden. Men när det kommer till enbart kyla klarar sig araben långt. Så hur kommer det sig att vi bekymmrar oss så mycket över våra nordiska raser när en ras från Egypten klarar sig så pass bra?

 

 


RSS 2.0