Jag och Robert drog fram skidorna för första gången denna vinter! Trodde aldrig att det skulle bli av. Riktigt kul var det också. Skaren kunde ha varit hårdare, men otroligt att jag inte var mer ur form än vad jag är. Det var tots allt flera år sedan jag stog på skidor sist.

 

Vi började turen över en åker, men svängde sedan in i skogen efter elljusspåret där vi klarade oss igenom en backe. Nästa backe efter bil, by vägen ramlade jag på rumpan då jag inte fick stopp! Kan säga att det var riktigt bra skate före efter vägen :P

 

 

Doris

Från Djurmagasinet(okända föräldrar)

Färgen heter Black n´ ten

Doris ägs av min faster. Hon är en små feg hona som samtidigt är ganska tuff. Hon är inte den fega typen som flyr, hon stannar och slåss för sin plats. Men henns aggresiva beteende är ett tecken på stor osäkerhet hos henne. Ändå en mycket go och lätthanterad kanin som inte sprattlar när vi lyfter henne. Trygg att släppa lös på gården då hon inte är en äventyrare(pga sin fega sida så stannar hon där vi satt ner henne).

Hon har extremt lätt för att bli sken dräktig och brukar alltid visa det med att stoppa fulla munnen med hö och spån som hon sedan fyller sin lilla hydda med så att hon själv inte ryms.

 

Sotnos(Nicke)

Egen uppfödning

Pappa: Sikkan Mamma: Gräddnos

Färgen kunde jag inte hitta namnet för, trots en vanlig teckning(enligt mig)

Detta är min egen kanin som jag själv har fött upp(oplanerat!). Hans mamma Gräddnos fick jag av min mamma från Djurmagasinet som tillsammans med fasters stamtavlade kanin fick Sotnos och Vitnos. Gräddnos och Vitnos finns inte längre i livet. R.I.P.

Sotnos har alltid varit en kanin som sticker ut ut mängden. Från sin mamma har han sitt lite hetta temperament och från sin pappa han han fått sitt nyfikna sinne och fåniga sätt. Han är en sprallig kanin som älskar stora öppna rum att röra sig i. Än mer gillar han nya platser att upptäcka, gärna med en massa terräng att undersöka. Har alltid varit en fantastisk hoppare, men hoppar bara av egen vilja för att stilla sin nyfikenhet. Har aldrig velat hoppa för mattes skull. Helt opålitlig att släppa lös då han är en upptäckare och dessutom en som inte vill abryta sin upptäcks färd för att gå till sin bur igen.

 

Min mor; Hon har nästan aldrig funnits där för mig. Under hela min uppväxt fram tills jag nådde åldern 10 så har jag bara minne av min pappa och min mormor som tog hand om mig. När jag var 10år så skilldes mina föräldrar och jag med mina syskon bodde varannan vecka hos mina föräldrar. Då började min mamma synas mer, men jag har inte så många roliga minnen. Hon brukade ställa upp för mig ett tag, men sen så gav hon upp sitt liv igen och orkade inte längre med andra.

 

Min mamma har varit utbränd hela mitt liv. Jag har inget minne av en frisk och stark mamma och även om hon ett tag försökte ändra sin livssituation så tappade jag hoppet för att hon skulle bli bra efter ett antal försök och det var för länge sedan. Säkert 8-9år sedan då jag började bo hos min pappa gämnt.

 

Min far; Han har haft problem med alkoholen nästan hela sitt liv, dock så kan jag inte minnas några bekymmer under tiden han och mamma bodde ihop utan det visade sig som mest när de hade ny skillts. Han har svurit många gånger över att han skulle sluta dricka eftersom det har varit så jobbigt för oss barn för han dricker tills han slocknar och blir förståss en helt annan person av spriten. Han har klarat av sitt löfte ganska bra, men det har kommit och gått med gämna mellanrum.

 

Anledningen till att min far dricker är pga ånger över diverse olika saker, men framför allt för att han tycker att han har kastat bort sitt liv. Just att han har kastat bort sitt liv och inte lyckats med någonting är sorgligt för oss barn att höra för vad är då vi?

 

Jag gav upp allt hopp för min pappa i går. Det spelar ingen roll om han skulle lyckas hålla sitt löfte kring spriten, han kommer alltid att vara en svag människa och ingen förebild. Jag flyttade ifrån honom Maj förra året vilket var en fantastisk lättnad! För honom är inget kul allt är bara jobbigt och han ser problem i allt! Att stiga upp på morgonen är jobbigt och hans liv är bara bortkastat. Förr kunde han vara road ett tag i alla fall, men nu finns det inget som ens för en stund lättar upp hans humör. Han är en svår person att leva med då det är väldigt lätt att dras med. Samma gäller min mamma som är i stort sätt alltid på ett lättretat humör och orkar inget.

 

Jag har inga förbilder att se hos mina föräldrar och jag har helt gett upp hopper för dem båda. Jag har gjort vad jag har kunnat för att hjälpa dem, men så länge de själva inte kan se vad de för fel och är beredda att göra någor åt det så är det hopplöst!

Men hur kan en människa bli så här?

Nu är min pappa i Afrika med Tegis och lämnade mina yngre syskon med huset för sig själva. Jag och faster hade lovat att kolla till ynglingarna emellanåt för att se att de hade mat och så vidare. Jag tog en glimt förbi dem både lördag kväll och söndag morgon eftersom jag ändå skulle jobba på Ica Fyren då. Lördag kvällen var tyst och lung, faktiskt så var ingen hemma, men på söndag! Förvisso lika tyst och lungt, men när jag körde upp för garageuppfarten så var det ölbrukar strödda över backen och ut mot vägen och postlådan. Cigarett fimpar överallt i snön och lika så kiss(och Samwise kan ju inte ha kissat så där mycket på en natt!). Chock chock och åter chock!!

När jag låste upp dörren var jag beredd på att hitta huset helt demolerat invärtes och ungdomar sovandes lite överallt, men blev faktiskt överaskad av att dörren(för det första) var låst!? När jag kom in var det rent och inga tecken på fest annat än de två soppsäckarna fyllda med ölburkar som stod i hallen och den smått fräna lukten. Från chock till imponerad! Men just då så var jag fortfarande smått skakis, imponerad blev jag först mot kvällen när jag hade smält det hela.

Första tankarna som åkte runt i mitt huvud var rädslan att min bror skulle hamna i samma sitts som min pappa(super sig full ibland när han är för deppig för att kunna vara nykter), men med tanke på att han hade städat efter att alla hans gäster hade åkt(som enligt grannen skulle ha varit 20-30 pers) så kan han knappast ha druckit så mycket så att han hade slocknat av spriten(som min far alltid gör när han har fått en gnutta alckohol i sig!).

Bra gjort!

 

Jag har under en längre tid nu haft lite bekymmer med min andning. Jag har upplevt det tugn att dra in luft i lungorna och även att jag har blivit anfådd av saker som att gå i trappen. Tog tag i att kolla upp detta i tisdags.

 

Docktorn som ja träffade(som för övrigt var sjukt udda) kunde inte se annat än att jag andades normalt. Jag skulle dock boka en tid för en labb där de kollar min andning med hjälp av maskiner och förutom det fick jag även med mig kompisen här ovan som test. Blir det bättre av att andas in pulvret från denna eller inte? Blir det de så har jag mest troligt en lindrig astma, om inte är det någor annat.

 

Vad jag önskar och hoppas är att det inte ska vara psykiskt även om det känns lite som en risk... att det kanske kan vara så...

 

 

(Hapatit A, även känd som epidemisk gulsot, har bla syntomen gulnad av huden. Detta smittar främst genom dåligt dricks vatten, men även genom mat och från person till person. Finns främst i de länder med orent dricksvatten!)

 

I dag fick jag ett väldigt konstigt GB inlägg på en annan hemsida jag är meddlem på vid namn Bilddagboken(har försökt länka den till min blogg som jag lyckades med på min andra blogg jahua.blogg.se). Det var en anonym som skrev följande meddelande till mig:

"Fy fan vad ful du är, ser ut som någon med hepatit GUL har bajsat på dej!"

Till att börja med; Hepatit GUL?? Har aldrig hört talas om. Jag känner bara till Hepatit i formerna A & B som vi får höra på reklamerna för utlandsresor. När jag sökte på Hepatit GUL så kunde jag finna information om Hepatit A som i en annan benämning även kallas Epidemisk gulsot. Syntomerna är bland annat gulhet i huden.

 

Så syftade denna person på att jag ser gul ut? Eller var detta ett desperat försök i att verka smidig och få meningen att rimma? Ful - gul?! Eller är det bara okundskap?

 

Jag skulle gissa på att denna person är en tjej. Att en annan person har orken att skriva till en annan "Fy fan vad ful du är..." m.fl kränkande ord om personens yttre handlar om avundsjuka, dåligt självförtroende och att denna person känner sig hotad. En kille skulle inte kunna vara avundsjuk på mig eller hotad heller. Eller skulle han?

 

Gissar även på att denna person är mellan 15-17år då någon 18år och uppåt oftast(oftast, men inte alltid) är mer mogen än detta, eller så skulle de åtminstonde kunna finna något mer sårande. Jag tror inte att personen är yngre, men skulle klart kunna vara det med tanke på okunskapen om Hepatit(om det nu var okunskap).

 

Hur som helst så kunde jag inte ta åt mig detta. Allt jag gjorde var att skratta när jag såg detta meddelande. Haha! Stackars uttråkade människa som trodde att jag skulle bry mig. Tackar för något tidsfödrivande. Fick ju något att analysera och skriva ett inlägg om!

 

Nu sitter jag här hos pappa och väntar på att tiden ska gå. Om cirka 2h börjar jag jobba på Ica Fyren.

 

Tidigare så har jag gjort klart och lämnat in papprena för bidrag hos Försäkringskassan. Det gick fort! Efter det åt jag en halv dan lunch innan jag gick till åkte till Vårdcentralen och utredde min tunga andning. Jag fick göra ett blås test och docktorn lyssnade även på mina lungor. Självklart så var allt bra! Varför andas jag så tugnt ibland då för? Kanske det trotts allt beror på stress... Hur som helst så ska jag boka tid för någon form av labb där jag får blåsa i maskiner, fick även köpa ut en astma "burk" för att prova andas pulver ifrån och se om det gör en skillnad eller ej. Läskigt!

 

Nu blir jag bara lite stressad över alla kostnader igen! Det kostade mig 200kr undersökningen och medecinen(som jag säkert köpt i onödan) kostade 152kr. Undra vad labben kan kosta? Och ett återbesök med denna läkare skulle jag gå igenom också! Vad kostar det då? 200kr igen?! Det skenar fort iväg när man är sjuk... Och i slutenden så kanske allt bara var stress relaterat i alla fall! Så det jag egentligen behövt hela tiden är en psykolog!

Efter att ha fixat praktik på Ica Kvantum(som gick galant, börjar redan på måndag faktiskt! Blev dock längre praktik än först tänk och efter att ha fått en del ifrågsättande så undrar jag om det hela blev bra...) så skottade jag och Robert fasters garagetak. Det blev faktiskt några söta bilder på min älskling <3

En sak du kan göra med all denna snö är att helt enkelt roa dig! Jag och min syrra satt inne på youtube i går för att titta på några grymma Parkour moves. Det ligger en hel del gymnastik bakom det hela. Vi var i allafall sjukt avundsjuka på de akrobatik de klarade av!

En gång i tiden kunde jag åtminstone stå på händerna och hjula, men det försvann då jag blev rädd för att landa på näsan.

Det var mitt i all avund som vi kom på att det fanns en hel del snö ute på gården att yttnytja och det gjorde vi i dag efter jag slutade jobbet!

(Ganska suddiga bilder, men det är inte så lätt att hänga med!) Det här är jag som står på mina händer och försöker hitta balans genom att sparka fram och tillbaka, nästan som om jag försöker springa min väg?

Och här har jag stupat i den djupa snön. Vill lova att det var lite svårt att ta sig upp på de platser där snön var riklig!

Haha, försökte faktiskt att från att stå på händer tippa baklänges och landa på fötterna! Jag hade dock inte den kraften och balansen för att få till något sådant.

Suddig! Men här står jag i allafall och det lyckades jag med ibland. Bara lite annorlunda... egen stil på det hela...

Tröjan gled ju ner över magen! Det var inte mysigt att tippa baklänges ner i snön med blottad rygg.