Klättrade med Ex i backen till tornet i dag och han skötte sig riktigt bra samtidigt som han ändå hade lite av trots humör i sig. Backen till tornet brukar inte vara det roligaste han vet och han brukar försöka dra därifrån när jag tänkt ta en vända upp igen. I dag visade han dock inga såna tråkiga tendenser alls och galopperade av fri vilja uppför backen, men det var som om han sa till mig "Om du så gärna vilja klättra i den här trista backen så ska vi j*vlar i mig klättra!". Han bockade och drog i galoppen uppför och små sprang utför och kastade med huvudet. Hela uppsynen lite trotsig, fast där emellan frustade han nöjt och sänkte huvudet. Den här backen brukar göra susen för hans överskotts energi och han brukar som oftast jobba avspänt då det inte finns så många störingsmoment, men i dag var han som sagt lite grinig, pojken. Det släppte dock efter tre vändor uppför och utför och när han hade skrittat sansat utför och galopperat utan att bocka uppför var jag nöjd. Förhoppningsvis är det vad han kommer att minnas tills nästa gång och kanske sköta sig exemplariskt! Man kan alltid hoppas.
