I går vilade Exotic då jag själv var så otroligt trött. Så i dag fick jag hantera "dagen efter vila Exotic" och denna gång tog jag bara på honom rep och repgrimma för lite övningar som jag tänkte sist. Vi började med en promenad genom byn för att sedan avsluta på hemma planen med lite övningar. Jag fick verkligen tjata på honom hela tiden! Hur många gånger jag än visade honom att jag går först så försökte han ändå ta sig förbi mig. Att få focus av honom var något annat hopplöst fall. Knappt några sekunder! Det känns så frustrerande för mig och jag börjar förståss direkt analysera alltihopa för att hitta fel och lösningar, precis som om han alltid skulle vara så här vilket han inte är. Jag skulle förståss föredra om han aldrig var så här. :P Jag hejdar mig själv i mitt analyserande och bearbetar sedan att glömma dagens senario. Det finns egentligen ingen anledning att älta på något som sällan är. Risken finns att det blir värre! Man ska bemöta varje dag med en klar tanke om hur man vill ha den. :) Det gäller även varje möte med sin häst!

Jag kan ändå inte hjälpa att drömma om att vara som Ceasar(hundviskaren) eller Klaus Ferdinan Hempfling(hästviskare). De behöver egentligen bara visa sig själva för djuren så underkastar sig djuren för dem och börjar sedan följa efter trygga. Ceasar och Klaus säger att det handlar om en klar tanke och en stabil hållning. Jag jobbar verkligen på min hållning framför min häst och jag försöker verkligen ändra på mitt tanke sätt. Det märks ändå av när jag lyckas, men det tar tid att ändra ett mönster hos mig själv utan någon som påminner mig om det. :P Tank att få ha en alldeles egen personlig coach som följer med varje dag! *lycka*