Träffade mormor en stund på stan idag. Jag tycker verkligen om att umgås med min mormor. Vi brukade göra det ofta förr, men nu var det hela tre år sedan bara hon och jag såg på stan. Visste inte riktigt vart jag ville äta med henne eller se med henne för att återuppleva gamla minnen. När vi skulle skiljas åt kände jag mig smått ledsen över att det inte varade längre... Ändå så hade hon delat med sig om så mycket tråkigt gällande min mamma så jag känner mig helt knäkt nu... Skulle väl kunna säga att jag inte ville lämna mormor igen då jag visste vad hon skulle åka hem till...

Min mormor ljuger aldrig och hon menar inte att oro någon, men hon har inte så många hon kan vända sig till och jag är trots allt väldigt glad för att hon vänder sig till mig istället för att hålla allt för sig själv. Min mamma är hemsk! Och efter att ha hört vad min mormor får vara med om så låter det som att min mamma blir allt sämre som människa.

Min mamma har alltid varit sjuk så långt jag kan minnas. Som liten fanns hon aldrig där som en föräldrer åt mig och mina syskon, men dom gånger som hon gjorde det har jag bara glada minnen av henne. Hon stöttade mig mycket i mitt hästintresse och hjälpte mig genom livet. Ja hon kunde t.o.m hitta på saker som campa! Det var en tid som hon tycktes ha lite mer ork och livsglädje till oss barn, men till sist dog hennes sjukdom över och det var ingen av oss som klarade av att bo hos henne längre. Hon kunde inte riktigt hantera att vi barn inte längre ville bo hos henne. Jag tror att det gjorde henne lite sämre, men hon har ändå kunnat vara lite mer mamma ibland. Nu är hon som helt förbytt.

Här i somras var hon tvungen åka ambulans in till akuten för en hjärtinfarkt. Mormor bor med henne för att hjälpa till, men mamma har verkligen gått raskt utför. Trots hjärtinfarkten så verkar hon ändå inte vilja ändra på sig och kämpa. Hennes dåliga självkänsla går ut över mormor som trots att hon blir så illa behandlad och själv är så dålig i kroppen stannar kvar och hjälper. Mormor vill flytta därifrån, men samtidigt vågar hon inte för hon vet vad som kommer att hända och hon vet inte om hon skulle kunna blunda för det...

Jag tycker mormor är tapper samtidigt som hon är också är dum. Hon är ett riktigt tragiskt exempel av att vara så snäll så hon blir dum.

Jag blir både arg och ledsen över min mamma. När jag lyssnade på mormor hade jag sådan lust att rusa hem till mamma och skälla ut henne! En dag kanske jag gör det bara för att jag inte orkar mer. Det är ett svek mot oss alla som brytt sig om henne och försökt hjälpa henne. Hon förstör för oss alla!