Sedan alla hjärtans dag har jag inte mått så bra. Jag har varit väldigt instabil, frånvarande och ledsen. Att få höra om min mamma var verkligen tungt... Jag har kommit fram till att jag bryr mig mer om mamma än jag velat erkänna för mig själv. Hon har ändå haft stunder då hon har varit som en mamma och jag har många roliga minnen med henne. Därför känner jag det som ett svek att hon plötsligt inte bryr sig om någon eller ens sig själv längre. De roliga stunder vi har haft är något hon bara kastar bort! Jag blir så arg och ledsen på samma gång!

Som sagt så har jag inte mått så bra och verkligen inte kännt igen mig själv. Nu börjar jag bli mig själv igen. Tack vare dem jag har nära mig att prata med så känner jag mig inte ensam och det hjälper mycket. Det känns bara tråkigt attunder tiden jag inte mådde bra får dem omkring mig lida för det. Jag har varit väldigt instabil mot dem och de har fått tagit skit från mig utan att ha gjort något... Det känns jättetråkigt och hemskt! Jag har inte kunnat hejda mig. Jag är rädd för att förlora det viktigaste i mitt liv för att jag har varit så elak... Det känns som att jag har mycket att ställa till rätta nu.

Älskar dig!